Träningspakt

Jag och kollegan C har härmed ingått en träningspakt. Från och med i morgon är det träning minst två timmar i veckan och gottigheter en gång i veckan max som gäller. Den som inte sköter sig får torka borden hela veckan, alla måltider! Hemska tanke…

Kräftskiva

Vi är inte riktigt up to date. Vännerna och vi. Så vi kör kräftskiva i slutet på september istället. Helt ok det med.

Blåbärspajen är förberedd. Klockan elva ska maken hämta kräftorna som är beställda på torget. Igår inhandlade jag ett kuligt spel (sånt måste man ha på landet nämligen). I skogen väntar (förhoppningsvis) kantarellerna på oss. Klockan ett fylls vännernas landställe av trevligt folk.

Det blir en bra helg.

Glöm. Radera. Den här veckan hände aldrig.

För att vara två pedagoger på 14 nyligen inskolade småttingar är inte något jag gör om. Vilken helvetesvecka. Tur att jag i alla fall verkar lugn på utsidan, när insidan känns som att den håller på att gå sönder av stressen. Så man i alla fall inte påverkar ungarna mer än nödvändigt. Värst är det när någon liten bara skriker helt oupphörligt. Typ hela dan. Vill inte bli tröstad. Vill bara skrika.

Jo, det är chefernas nya kanonidé för att spara pengar. Inga vikarier. Trots att fem av femton pedagoger saknas på huset. Kkkaaanonkul! Ffffyra toasters!

Funderingar kring innemiljön

Det är kul att skapa inspirerande och utmanande miljöer för barnen tycker jag. Inför uppstarten av avdelningen for jag runt som ett jehu för att göra om den forna treårsavdelningen till en som var lite mer ettårsvänlig. Sen tog det stopp.

Avdelningen består av tre rum plus hall och skötrum.

I skötrummet har vi vattenlek och i hallen spring och lek med dockvagnar.

I det ena mindre rummet har vi vår ateljé. Eftersom barnen är så små och nya har vi inte mycket material framme för dem, bara färgburkar i grundfärgerna + penslar och en burk lera+redskap (som vi inte hunnit med att använda hittills) det har dock blivit några fler morgonmålarsessioner. Något som både jag och barnen uppskattar mycket.

I det andra mindre rummet har vi vårt sinnesrum. Här finns massor av saker att upptäcka på väggar, golv och i taket för små fingrar, ögon och öron. Har även planer på att fixa något för små näsor att upptäcka, men det vill sig inte riktigt med tiden till det. Är ganska nöjd med detta rum även om det såklart har potential att utvecklas ännu mer. Skulle också behöva bättre belysning därinne, vi kan just nu välja mellan lysrör och mysljus…skulle verkligen behövas lite mer punktbelysning. man behöver vara reda rama inredningsarkitekten i detta yrke!

Det tredje och största rummet innehåller förutom två platser för bygg och konstruktion även en stor spegeltriangel som vi gjort om till koja, samt ett bord fyllt med bilar och saker som rör sig i största allmänhet. Detta är mitt största problem. Man vill ju egentligen använda så lite traditionella leksaker som möjligt, och helst inte i plast. Samtidigt som detta är avgjort det mest populära lekmaterialet just nu. Jag fnular på vad man skulle kunna hitta för alternativ? Något som tar upp barnens intresse för rullande saker och rörelse, samtidigt som det är mer kreativt och inte så plastigt?

Fantasi

Lilla hjälpredan sitter på bänken i hallen, just på bilden av en av kompisarna på avdelningen. Plötsligt flyger han ner från bänken, tittar argt mot bilden samtidigt som han håller sig på rumpan och förklarar argt:

-Hon bet mig!

Nemi å jag asså

I mitt fall: grön.

Tyvärr blev det ingen grön bil utan en mer praktisk aluminium-metallic (ÄlsklingsMaken är ju så fruktansvärt ekooonomisk…*suck*). Igår fick vid den och idag har vi varit och storhandlat med vårt stora fina bagageutrymme…*yeeeey*

Poetiskt

Jag går över det gemensamma utrymmet i mitten av förskolan när en pojke från en annan avdelning kommer springande och ropar på mig

-Fröken, fröken! Det luktar!

Jag känner att det luktar utblåsta stearinljus, men vill ändå höra hans teori, så jag frågar vad som luktar.

-Det luktar födelsedag, utbrister han lyckligt

Äntligen lugn

Det har varit rätt hektiska veckor nu, med introduktion av elva stycken nya ettåringar. Mycket skrik och gråt och krav på ständig knäsittning. Att få ut sin planeringstid kan man fortfarande bara drömma om, men idag fick jag i alla fall lite tid till att sitta och göra ett par dokumentationer att sätta upp i hallen.

I morse när bara tre barn hade kommit och det var lite småledset tänkte jag att nu måste jag verkligen hitta på något! Så fram med vaxduk, penslar och målarfärg - och ungarna älskade det! Ledsamheten var som bortblåst. Det var väldigt mysigt att sitta i lugn och ro med barnen som målade medan solens strålar letade sig upp över trädtopparna. Det blev väldigt fina bilder också som jag använde i dokumentationen.

Senare ute på gården hände något väldigt spännande, en massa farbröder höll på att såga av grenar från träden utanför staketet. En av dem klättrade högt uppe i trädet med en påslagen motorsåg hängande efter sig som en svans (såg ganska livsfarligt ut om du frågar mig) och de andra stod nere på marken och tog emot och skickade in grenarna i en maskin som lät hiskeligt mycket. Barnen stod som klistrade, även om de tyckte att det lät lite väl mycket stundtals. Jag var förstås där med kameran för att kunna göra en dokumentation åt barnen så att vi ska kunna återvända till händelsen och prata mer om den senare. Det är väldigt tacksamt att hänga dokumentation på väggen i hallen, då har vi automatiskt något att prata om när vi klär på oss.

Skönt att hinna med något annat än bara trösta-klä på-byta blöja- och-servera mat rejset…

Ensam hemma

ÄlsklingsMaken är på konferens i Tyskland och jag upplever den annorlunda känslan av att vara ensam i lägenheten. Ganska tyst. Och mycket jobbigare eftersom jag måste göra allt själv. Jag har haft den enorma turen att gifta mig med en man som gör inte bara 50% av hushållsarbetet, utan snarare 75…

Men det här med att sova själv i en 180 säng alltså, I could get used to that…han kanske får sova i gästrummet när han kommer hem..

Om skillnaden mellan dagis och förskola

Jag fick för en tid sedan anledning att verkligen reflektera över detta. För mig som är utbildad lärare för de tidiga åldrarna (dvs förskollärare) är det så självklart att förskolan är något bra som vi ska vara stolta över. Men plötsligt uppdagades för mig att folk utanför förskolevärlden hade svårt att ta till sig detta “nya” (elva år gamla) ord och mycket hellre använde det gamla ordet “dagis”. Trots att de mycket väl visste att det hette förskola och även varför det heter förskola så tyckte de att dagis funkade lika bra att använda. För vad var egentligen skillnaden, i praktiken? Det är också många som blandar ihop förskola och förskoleklass. Jag tar inte illa upp, men tvekar inte heller att upplysa dem om att saker har förändrats. Men om man nu vet att det heter och varför det heter så, jag förstår bara inte hur det kan vara så svårt att ta till sig. Det var ju inte bara på skoj som de bestämde att verksamheten skulle byta namn, utan för att markera en viktig skillnad i kvalitet. Jag tycker det är oerhört respektlöst att inte erkänna att förskolan finns.

Sedan började jag reflektera. Hur skulle man bäst kunna beskriva skillnaden? Det är svårt eftersom jag inte själv arbetat i förskolan innan läroplanen fanns, men jag har däremot gått på dagis själv. Jag kom fram till en liknelse som jag tycker är ganska bra.

Att jämföra dagis med förskola är lite som att jämföra en flaska pucko med choklad gjord på kakao och socker utrörd i varm mjölk. Båda innehåller mjölk och kakao, men det är helt enkelt lite mer klass på den varma chokladen.

För det är klart att det är många saker som inte skiljer sig mellan de två verksamheterna. Den första gemensamma nämnaren, mjölken, får stå för barnen. Det är fortfarande ett ställe där barnen ska vistas medan föräldrarna arbetar. Men medan ett daghem strävade mycket efter att efterlikna hemmet (hence:daghem) strävar förskolan efter att komplettera hemmet. På ett daghem hittade man hemliknande soffor, gardiner, krukväxter, dukar etc i miljön. Omvårdnad var huvudsysslan. På en förskola är pedagogik huvudsysslan. Miljön är mer anpassad efter barnen med möbler i deras storlek, hyllor på deras nivå, material som de kanske inte normalt erbjuds hemma. En miljö som är utmanande och inspirerande för barnen. På min arbetsplats arbetar vi mycket med rent “skräp” och med olika typer av skapande material. Sånt som barnen inte alltid inte får möjlighet att möta hemma. På förskolan är barnen inte enbart för att deras föräldrar måste arbeta, utan för att utvecklas. Det är därför som tex arbetslösa och föräldralediga har rätt att ha barnen på förskolan ett visst antal timmar i veckan. De behöver egentligen ingen barnomsorg, förskolans verksamhet har ett värde i sig.

Den andra gemensamma nämnaren är kakaon, pedagogiken. Naturligtvis fanns pedagogiken med i spelet redan innan läroplanen kom till, jag frågade några av mina äldre kollegor och de berättade att på den tiden, när daghemmen lydde under socialstyrelsen, fanns råd som beskrev exakt vad som skulle klaras av och hur det skulle gå till. Bara att bocka av. Klippa - check. Vilket är en stor skillnad mot dagens läroplan som endast ger mål att sträva mot och lämnar åt kompetenta pedagoger att avgöra hur.

Läroplanens införande tror jag har lett till en stor kvalitetshöjning på verksamheten. Vi arbetar ständigt med att tolka och införliva läroplanen i vårt dagliga arbete och för att göra detta krävs stor kunskap och mycket reflektion. Det är väl därför som vi tycker det är så viktigt att göra skillnad. Att arbeta på “dagis” signalerar liksom mer att det rör sig om barnpassning, medan en “förskola” signalerar att här arbetar vi medvetet pedagogiskt och utvecklas ständigt i vår yrkesroll. Vi strävar hela tiden efter att utmana barnen och stimulera deras naturliga nyfikenhet. Att se till det kompetenta barnet ur en medupptäckares perspektiv. Inte som någon att ta hand om i första hand.

Fortfarande någon som gillar pucko bättre än äkta varm choklad?