Ni vet en såndär mörk novembereftermiddag som följer på en riktigt grå novemberdag? Och man är på väg hem från jobbet med värk i ryggen och skyndar sig mot bussen när man hör en bekant barnröst som ropar ens namn. Som tillhör ett speciellt litet barn som har en speciell plats i ens hjärta och man vet att man själv har samma speciella plats i dess hjärta. Och h*n lämnar sin pappa vid bilen och springer fram för att ge en stor kram.
Värmer hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar