Äntligen onsdag igen. Denna gång fick vi verktyg för att lära oss att säga nej. Och prioritera det som är viktigt för oss i stället för att köra slut på oss själva. Det slog mig att i mitt yrke fungerar inte riktigt den filosofin. Min stress är av ett helt annat slag än den som drabbar kontorsråttor. Min stress kommer från ett gäng ettåringar som inte har någon som helst förståelse av uttrycket "vänta på sin tur". Som kräver fullständig uppmärksamhet, närvaro - och service under arbetsdagens alla timmar. Det funkar liksom inte riktigt att säga "nej- får jag tänka på saken och återkomma?" Min stress kommer av att försöka hinna med att utföra alla vardagssysslor, samtidigt som jag ska göra ovanstående. Och dessutom försöka göra det på ett pedagogiskt sätt.
Så jag antar att utmaningen ligger i att komma på hur jag ska anpassa detta till mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar