Vi har så totalt olika approacher till det här med film (och tv-serier och böcker...). Medan jag dyker in, ner, på djupet i en upplevelse, så fastnar han på tröskeln i någon fånig manusdetalj som han inte finner logisk (och inte jag heller visserligen vid närmare analys) och sitter och stör sig på det resten av filmen. Till råga på allt sitter han och skrattar när jag tycker det är som hemskast (Vilket iofs påminner om en kompis som garvade när Jack sjönk till botten...till ljudet av x antal 17-åringars samlade snyftningar). Ja, han är en riktig film-marodör, min man.
Men inte slutar jag gå på bio med honom för det. I nöd och lust. Ni vet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar