Men, jag gör också detta:
- möter barn i alla sinnesstämningar och lyssnar in dem, får dem att känna sig sedda, trygga och värdefulla
- ser var barnen är i stunden och utmanar vidare
- dokumenterar planerade aktiviteter och slumpmässiga händelser som jag sedan reflekterar kring tillsammans med kollegor för att ta reda på; Vad gör barnen? Varför? Vad lär de sig? Vad är de intresserade av just nu? Hur ska vi utmana vidare?
- utvecklar stimulerande miljöer och material för lärande och lek, som dessutom är estetiska
- lär barnen socialt samspel, hur vi bör bete oss mot varandra
- utmanar barnen till att tänka själva och skapa egna teorier
- hjälper barnen att utveckla självständighet, ser lyckan hos dem att kunna klara sig själva
- uppmuntrar många olika sätt att uttrycka sig; sång, skapande, dans, drama, berättande etc
- uppmuntrar och utmanar barnens inneboende nyfikenhet
- förbereder och genomför utvecklingssamtal med föräldrar/skriver IUP där vi fokuserar på att stärka barnets positiva sidor
- hanterar och lär barnen att hantera konflikter
- leker med språk och stimulerar språkutveckling
- möjliggör för barnen att utveckla sin konstruktionslek, genom olika typer av material och utmaningar
- leker med matematik
- introducerar barnen till den fantastiska natur vi har runt omkring oss och lär dem att visa respekt för den
- samarbetar med föräldrar
Är bara så evinnerligt trött på att folk tror att det där med att vara "dagisfröken", det är ju bara att passa barn det...
För mig är en dagisfröken någon som sitter och dricker kaffe med de andra dagisfröknarna, medan barnen leker fritt, helst i ett annat rum. För såna var mina fröknar på dagis när jag var liten. Och en sån vill jag inte vara och kommer aldrig att bli heller. Och jag vill inte heller bli associerad med en sådan. Jag är lärare i förskolan. Basta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar