När jag tänker på att jag är i femte månaden, även om det bara är precis i början, så känns det helt absurt! De första månaderna har liksom försvunnit i ett töcken av illamående, trötthet och oro, men nu börjar det äntligen kännas bättre. Har klarat hela veckan utan postafen.
Bara fem dagar kvar tills vi får kika på Bebis och då kanske jag på allvar kan fatta att jag verkligen är gravid. Känns så mysko nu när vi börjat berätta för folk och de blir så glada för vår skull. På ett sätt känns det mer verkligt, fast samtidigt har jag själv så himla svårt att glädja mig åt något som än så länge bara känns som en teori. En mycket kännbar teori, men ändå.
Om allt ser bra ut på torsdag ska jag börja handla gravidkläder för att fira och kanske kika lite på barnvagnar. Njuta lite i efterhand av det som jag kanske missat att njuta av dessa illamåendemånader. Ska berätta för kollegorna på jobbet också, som samtliga såklart kommer säga "jag visste det!". Det sa iaf mina chefer när jag berättade för dem. Har väl antagligen gått runt som en annan zombie hela våren *skratt* Helt otroligt att jag klarat av att jobba när man tänker på det.
Längtar efter att magen ska börja synas. Känner mig liksom lite bredare längs hela "framsidan", jag är tjockare precis under brösten än där Bebis faktiskt är och jag vill ju ha den där lilla kulan att klappa på...väntan, väntan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar