I tonåren sprang jag runt med min pappas gamla fina systemkamera. Gick ut i många minusgrader och fotade vintermorgnar och sånt. Man kan säga att det var en hobby jag hade och jag tyckte mycket om det. Men så gick kameran sönder och ja...intressent dog ut litegrann.
Sen kom digitalkamerorna och fotografering blev ju väldigt enkelt i och med detta. Inte alls samma finess som det är att fippla med slutartider och så. Och med resultat därefter också. Nu sedan vi fick Grodan så har intresset för att fotografera ökat mer och mer. Det finns säkerligen redan tusentals bilder på honom, alla tagna med vår sketna gamla digitalkamera. Med resultat därefter. Det är lite trist tänker jag nu, för det är så många bilder som hade kunnat bli fina med bättre verktyg.
Så därför har på senare tid en tanke väckts. Kanske man skulle införskaffa sig en riktig kamera? En fin kamera för fina bilder. Jo, det skulle jag nog gärna vilja. Men det får vänta lite. Just nu har jag köpstopp efter decembers galna shoppande. (Drar jag ut pluggen får jag liksom svårt att sluta. Då måste jag stuva in den där pluggen med våld igen och ge mig själv totalt shoppingförbud ett tag). Så det blir lite som när man var liten. Och sparade. Till nånting man gärna ville ha. Kanske kanske att det blir av till våren...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar