Jag var femton.
Plötsligt dök han upp i mina drömmar.
Jag hade inte ens vetat att han fanns innan.
Men sen kunde jag inte sluta tänka på honom. Någonsin.
När våra blickar möttes sa det BOM i mitt huvud. Helt jävla galet magiskt.
Efter lång tid, nästan två år, skrev jag till honom.
Och sen var det vi. I sju bitterljuva månader.
Jag älskar honom fortfarande. Eller, sjuttonåringen i mig gör det.
Resten av mig har gått vidare. Och snokar upp honom ibland på fb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar