söndag 26 februari 2012

Vanesak

Trots att Grodan nu kunnat gå i flera månader har jag liksom fortfarande inte vant mig vid att det springer omkring en liten kille här hemma. Helt uppe i sina små projekt och undersökanden.

Minns när han var en liten liten bebis som man var tvungen att bära överallt. Vart man än skulle. Bära bebis på armen. Då längtade jag till att kunna gå iväg till nästa rum och att han skulle kunna gå efter mig.

Nu är vi där. Så konstigt. Fast tyvärr går han ju inte alltid efter.

Han går sin egen väg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar