Min son

Det finns egentligen inga ord.

Att älska sitt barn påminner inte om någon annan kärlek.

Det är en allomfattande kärlek som aldrig är bitter. Det är oändlig stolthet och ömhet.
Att vilja ge allt och visa allt. Skydda mot allt.

Och alltid alltid vara nära.

Känslan i min egen kropp när hans kropp fattats lite för många timmar. Känslan när jag äntligen får sluta honom i min famn.

Min femte kärlek

Min man.

Min bästa vän.

Mitt allt.

Den som förstår. Den som alltid tröstar. Den som vill lösa alla mina problem och göra allt för mig. Den som får mig att skratta. Den som delar min vardag.

Den som friade till mig.

Som gav mig mitt barn.

Den kärleken.

Min fjärde kärlek

Han var svår.

Djup.

Djupare än jag klarade av.

Vi bodde långt ifrån varandra.

Men älskade varandra så gott vi förmådde.

Och det var ganska mycket.

Men inte tillräckligt.

Mitt ljus räckte inte till i hans mörker.

Men vi hörs fortfarande till jul och födelsedagar.

Min tredje kärlek

Jag var femton.

Plötsligt dök han upp i mina drömmar.

Jag hade inte ens vetat att han fanns innan.

Men sen kunde jag inte sluta tänka på honom. Någonsin.

När våra blickar möttes sa det BOM i mitt huvud. Helt jävla galet magiskt.

Efter lång tid, nästan två år, skrev jag till honom.

Och sen var det vi. I sju bitterljuva månader.

Jag älskar honom fortfarande. Eller, sjuttonåringen i mig gör det.

Resten av mig har gått vidare. Och snokar upp honom ibland på fb.

Min andra kärlek

Jag var tolv.

Hans ögon mörkt bruna.

Våra blickar möttes och elektricitet uppstod.

Jag föll direkt och älskade på avstånd...i flera år.

Tills jag själv fick nog och dödade kärleken.

Men fortfarande om vi ses, finns något där, något vi aldrig kommer att utforska, men är väldigt medvetna om.

Min första kärlek

Jag var fyra år.

Han var Skalman. Jag var Bamse.

Alla trodde jag var kär i Lille Skutt.

Men det var ju Skalman som fick mitt hjärta att slå fortare.

Så fort att när mamma frågade om honom var jag tvungen att gömma mig i badrummet tills rodnaden gått över.

Sen flyttade han.

Undrar ibland vad som blev av honom.

Facebook fanns ju liksom inte då...

Kärleksvecka

Varför bara ha en dag av kärlek? Jag kör på en hel vecka!

Here we go...

Små saker stor lycka #2

Står vid busshållplatsen med ansiktet mot solen.

Och fast termometern visar närmare tio minus kommer ändå en smygande vårkänsla.

Små saker stor lycka #1

Det är mitt i natten. Helt mörkt i rummet sånär som på den blå nattlampan. Jag sitter i fåtöljen med Grodan i min famn. Skulle hundra gånger hellre ligga i min säng och sova än att sitta här. Har precis lyckats få honom att somna om igen när han plötsligt bryter ut i världens gulligaste skrattattack. I sömnen.

Det gjorde min natt.

Säga hejdå

En morgon får man plötsligt veta, att det senaste hejdåt också var det sista.

Och även om man vetat och väntat i många år att det skulle bli så, så är sorgen som träffar en så ofantligt tung.

Min lilla farmor, som alltid funnit där, finns inte mer. Sakta, mycket sakta, har hon tynat bort, tills hon tillslut inte fanns alls. Bit för bit har jag tvingats ta farväl av henne. Nu behöver jag inte göra det mer. Hon behöver inte plågas längre i ett liv hon egentligen slutat leva för länge sedan.

Mitt i sorgen och saknaden kan jag ändå vara glad. För hon ville inte mer. Och nu får hon sova. Det är fint så.

Tänker på de fina minnena från min barndom. Allt hon gjorde för oss. Så mycket kärlek hon slösade, på sitt vis. Hur hon tog hand om mig när jag var sjuk. Och alltid kom med nybakta kanelbullar. Och vi gick på promenader och plockade ekollon när jag var riktigt liten. Jag minns allt detta och är lycklig för att jag fick ha en sån fin farmor.