Fotoutmaning dag 3 "Porträtt"

Grodan i ett nötskal.

Aldrig nånsin stilla länge nog.

Alltid lika nyfiken.

Fotoutmaning dag 2 "Gammal och ung"

Min vackra hortensia har blommat flitigt hela sommaren, men nu är blomsterprakten snart över.
Dock har en massa nya gröna blad kommit och jag hoppas att det även dyker upp några nya knoppar!

Små saker stor lycka #10

Grodan har lärt sig att pussas. Riktiga smackpussar och mitt hjärta smälter. Nu händer det att han kommer fram bakom mig när jag sitter på golvet, ger mig en hård kram och några pussar på ryggen. Men, det ska vara på hans villkor, ber man om en puss kan man mycket väl få ett bestämt NÄ till svar och sen är han på väg mot en ny lek igen. Underbara fina unge!

Fotoutmaning dag 1 "Dagens..."

Första fotot fick föreställa dagens väder. Såhär såg det ut hos oss i morse och det har fortsatt att vara fint hela dagen, om än inte jättevarmt. När Grodan sov passade jag på att lägga mig på altanen och känna solen värma upp min stela rygg. Dags att komma igång med yoga igen kanske...?

Fotoutmaning

Jag har hoppat på Ingen vanlig dags utmaning, varje dag hela augusti ska en ny bild publiceras efter ett angivet tema. Spännande!

Små saker stor lycka #9

Jag har fortfarande 24 dagar kvar av semestern. Även om det kommer att regna under 90% av dem är det en njutning att tänka på att jag kan fylla dem med vad jag vill.

Små saker stor lycka #8

Jag har äntligen fått ändan ur och köpt mig en riktig kamera!

Nu ska jag bara lära mig hur den fungerar också...

Semestertankar

Det är något allvarligt fel på den här sommaren. Precis som med vintern och våren dessförinnan. Alla årstider verkar ha identitetskris och tror att de är hösten. Spenderar mesta delen av vår vecka i Varberg under täcket i soffan med en varm dryck och en bok. Eller min telefon. Det är ju skönt det med, men inte riktigt vad jag tänkt mig. När jag inte gör det springer jag efter Grodan som vill testa allt - Ronja style. Och så lagar vi massa god mat och grillar. Och myser framför en dvd box om kvällarna när lillen äntligen somnat. Slappnar av, låter pulsen gå ner och njuter av att inte måsta något särskilt.

Jag hoppade...

...och landade. Ska landa. I en höst full av inspiration och tillsammans med en chef jag redan känner och gillar. Och förhoppningsvis med kollegor på väg åt samma håll som mig.

Ja, det kommer att bli bra. Även om det blir svårt att säga farväl till barnen jag följt under så många år och trodde jag skulle fortsätta följa tills de börjar skolan. Detta är för mig. Mitt yrkesliv och min sinnesro. Det är inte sunt att gå och vantrivas på jobbet om det finns andra val att göra.

Och jag valde. Vågade välja. Är så stolt över mig själv.

Att fyllas av hopp

Ja, just nu så vantrivs jag på jobbet. Har nog gjort ganska länge, om jag tänker efter. Vi har en chef som kanske borde gått i pension för ett tag sen, och en grupp dinosaurier som borde göra det i förtid.

Kommer man med nya idéer är det som att springa rakt i in i en betongmur. Man är jobbig. Och man kan slå sig blodig mot den där muren, men inget kommer att hända. Ingen förstår. Vill inte kan inte orkar inte.

Och arbetslusten. Den dör. Man går dit för barnen skull. För de är ju fortfarande lika fina. Men allt runtomkring, organisationen, strukturen, ekonomin, mentaliteten...det står mig upp i halsen.

Häromkvällen fick jag en ingivelse. Nånting sa mig att gå in och kika på stadens platsannonser. Och jag hittade drömtjänsten. Visserligen med längre resväg men åh, att få jobba med en chef och kollegor som fungerar lite mer som mig! Förstod direkt att jag måste söka. Att jag skulle ångra mig annars.

Och nu ligger den där, i databasen. Väntar kanske på att bli läst. Kanske väntar ett telefonsamtal inom kort. Kanske väntar en mer inspirerade höst. Kanske ska jag våga hoppa?