Fotoutmaning maj 2013

Då var det väl dags att kicka igång den här bloggen igen då. Och jag gör det med hjälp av Ingen vanlig dags fotoutmaning! Först ut är temat snapshots...

...och jag är så lycklig över mina små vitsippor som jag och Grodan plockade idag. Äntligen vår!

Tid för reflektion

Det tog visst knäcken på mig ändå. Det där novembermörkret. Fastän jag gjorde ett tappert försök att hitta ljusglimtarna. Den månaden bara flög förbi och så var december här.

Har aldrig älskat julen så mycket som jag gör nu, men en liten som precis börjar förstå vad det handlar om. Att få lov att ge honom magiska pirriga myspysiga jular gör mig alldeles varm inombords.

Så visst, det har bakats och putsats och shoppats och mysts utan ände. Och julafton kom och ögonen tindrade. Och allt det där.

Imorgon är det sista dagen på det här året. Som ju alla redan vet...hah...och jag brukar ta tillfället i akt att se tillbaka på året som gick och sammanfatta lite.

Jag skulle nog säga att det har varit ett riktigt bra år ändå. Grodan börjar på förskola och jag gick ner i tid. Det var kämpigt på jobbet och jag trivdes inte så bra, men han trivdes desto bättre på sin förskola. I maj tog jag modet till mig och sökte nytt jobb, vilket jag också fick! Sommaren blev lång och bedrövlig. Alltså, jag var ledig i fem veckor drygt, men det regnade nog i fyra i alla fall. Hösten kom och med den det nya jobbet. Fantastiskt roligt,kämpigt,spännande och utmanande. På alla plan. Vilket har lämnat mycket lite energi över till annat. Såsom träning och bloggade, som rejält har fått stryka på foten denna terminen.

Planen för nästa år ser ut ungefär såhär

• träna regelbundet
• mer grönsaker
• blogga när andan faller på
• njuta av familjen och kärleken
• fortsätta vara inspirerad på jobbet
• kanske öppna upp "bebisverkstan" igen. 

 Ja, det kan vara så att nästa år är året så jag blir gravid igen. Men sånt får man ju sällan bestämma! Men jag tror jag är redo nu, förstod det när jag såg på sista avsnittet av Grey's och man fick höra Merediths bebis hjärta slå. Då sög en längtan tag i mig som jag inte var beredd på.

Så, 2013, bring it on! Jag är redo...

Lördagsförmiddagslyx

Nå, så jag fick ingen sovmorgon. Det var omöjligt att somna om. Men jag fick istället en bit mörk choklad såhär på blanka förmiddagen. Inte så dumt det heller.

Bra saker med den andra november

• Vi har haft en lugn dag på jobbet
• Jag slutade redan klockan ett
• Grodan var på strålande humör
• Vi drack varm choklad till mellanmål
• Och åt nachos deluxe till middag

Små saker stor lycka #11

När maken kommer hem med ett knippe havskräftor. Bara sådär. En torsdagskväll alldeles i början av november. Hans alternativ till en blombukett. Och minst lika uppskattat.
Det är kärlek.

Obemärkt

Och så gled september över i oktober utan att vi märkte nånting.

Möjligtvis att världen blev en nyans gråare...?

Söndag kväll

Och jag kommer på mig själv att längta efter jobbet.

Det är en fin känsla.

I skogen

Går i skogen med Grodan. Långsamt fram. Man måste ju stanna och undersöka världen hela tiden. Övar mig i att stanna upp och göra detsamma. Andas och dra in skogens alla dofter. Mossa, gamla löv, barrträd, frisk luft. Tänker att det om något är mindfulness.

Dålig idé

Det där med att bara av en slump klicka sig in på exets fb.

Och upptäcka att han är gift. Sedan bara en vecka tillbaka.

Och tänka att drömde inte jag om honom, just den dagen? Vad är det som gör att han ständigt dyker upp i mina drömmar?

Och känna sig lite lite ledsen inför detta faktum.

Tänka att jag är lyckligt gift och har världens finaste unge med världens finaste man.

Men ändå.

Lite lite ledsen.

Det går nog aldrig över.

Så mycket tvååring. Så mycket vilja.

Hur all denna vilja kan rymmas i hans späda lilla kropp kan man ju fundera över. Just nu är allt tvärtom. Och slänga sig på golvet i vredesmod. Och busa med ett okynningt leende. Och skratta åt sin stackars mamma som med gråten i halsen vill hindra från att göra sig illa.

Emellanåt, mys och pussar och gos. Men mestadels, lilla herr tvärtemot.

Så underligt att jag inte brukar ha några som helst problem att hantera tvååringar på jobbet. Jag kan till och med tycka att det är roligt och utmanande. Men min egen..ge mig styrka! Visst bubblar skrattet i en ibland när man ser det där okynniga, så urtypiska, beteendet. Men dagar som denna, med värk och kroppen och ont i halsen, då vill jag bara lämna över honom till nån annan.

Förslagsvis min man. Och det är vad jag gjort nu.