Små saker stor lycka #9

Jag har fortfarande 24 dagar kvar av semestern. Även om det kommer att regna under 90% av dem är det en njutning att tänka på att jag kan fylla dem med vad jag vill.

Små saker stor lycka #8

Jag har äntligen fått ändan ur och köpt mig en riktig kamera!

Nu ska jag bara lära mig hur den fungerar också...

Semestertankar

Det är något allvarligt fel på den här sommaren. Precis som med vintern och våren dessförinnan. Alla årstider verkar ha identitetskris och tror att de är hösten. Spenderar mesta delen av vår vecka i Varberg under täcket i soffan med en varm dryck och en bok. Eller min telefon. Det är ju skönt det med, men inte riktigt vad jag tänkt mig. När jag inte gör det springer jag efter Grodan som vill testa allt - Ronja style. Och så lagar vi massa god mat och grillar. Och myser framför en dvd box om kvällarna när lillen äntligen somnat. Slappnar av, låter pulsen gå ner och njuter av att inte måsta något särskilt.

Jag hoppade...

...och landade. Ska landa. I en höst full av inspiration och tillsammans med en chef jag redan känner och gillar. Och förhoppningsvis med kollegor på väg åt samma håll som mig.

Ja, det kommer att bli bra. Även om det blir svårt att säga farväl till barnen jag följt under så många år och trodde jag skulle fortsätta följa tills de börjar skolan. Detta är för mig. Mitt yrkesliv och min sinnesro. Det är inte sunt att gå och vantrivas på jobbet om det finns andra val att göra.

Och jag valde. Vågade välja. Är så stolt över mig själv.

Att fyllas av hopp

Ja, just nu så vantrivs jag på jobbet. Har nog gjort ganska länge, om jag tänker efter. Vi har en chef som kanske borde gått i pension för ett tag sen, och en grupp dinosaurier som borde göra det i förtid.

Kommer man med nya idéer är det som att springa rakt i in i en betongmur. Man är jobbig. Och man kan slå sig blodig mot den där muren, men inget kommer att hända. Ingen förstår. Vill inte kan inte orkar inte.

Och arbetslusten. Den dör. Man går dit för barnen skull. För de är ju fortfarande lika fina. Men allt runtomkring, organisationen, strukturen, ekonomin, mentaliteten...det står mig upp i halsen.

Häromkvällen fick jag en ingivelse. Nånting sa mig att gå in och kika på stadens platsannonser. Och jag hittade drömtjänsten. Visserligen med längre resväg men åh, att få jobba med en chef och kollegor som fungerar lite mer som mig! Förstod direkt att jag måste söka. Att jag skulle ångra mig annars.

Och nu ligger den där, i databasen. Väntar kanske på att bli läst. Kanske väntar ett telefonsamtal inom kort. Kanske väntar en mer inspirerade höst. Kanske ska jag våga hoppa?

Innan vitsipporna vaknar

Hur sött är det inte att vitsipporna sluter sig på natten? Som att de inte orkar slösa energi på att vara vackra, när ändå ingen kan se dem?

På morgonen när jag går till bussen brukar jag tänka, att jag är uppe före vitsipporna.

Lite lagom poetiskt sådär.

Bloggpaus över?

Hoppsan, all inspiration och ork försvann visst för ett tag. Tungt på jobbet och Grodan har varit sjuk. men nu är jag, kanske, tillbaka....

Små saker stor lycka #7

Fick chips i påskägget!

Någon känner mig väldigt väl....

Tvätten

Detta eviga maskineri... Det finns alltid något att göra med tvätten och jag förstår inte hur det går till. Jag är ganska bra på att tvätta ner till botten på korgen (och det varar i ungefär fem minuter tills maken har slängt i ett par strumpor), men mindre bra på att ta hand om den rena tvätten. Ibland hinner den inte ens in i garderoben innan den ligger i korgen igen. Det är liksom alltid tvätt överallt i olika stadier. Gaaaah! Så denna helg är mitt projekt att åtminstone hinna lägga in förra helgens tvätt i garderoben innan jag hänger upp nästa laddning på tork. Oh, the exiting life of a mother...

Små saker stor lycka #6

Det är knoppar på min magnolia! Hurra! Eftersom jag har i princip bruna fingrar (istället för gröna) så var det en chansning att köpa ett magnoliaträd förra våren. När vi köpte den hade den fina lila knoppar, som sedan visade sig bli rosa blommor. Liten missberäkning, men jag älskar alla träd som blommar på bar kvist så det får gå. Så vackert och liksom...fluffigt.

Hursomhelst, när den blommat planterade vi den på framsidan med viss vånda. Skulle den klara sig? Nu har jag gått och spanat på alla andras magnolior och sett att de fått knoppar långt före min, men nu är dom där i alla fall. Snart snart får jag se de små lila igen...