Inser att det var ett bra tag sedan jag skrev här sist. Våren har varit full av orkelöshet och illamående. Och är till viss del fortfarande, även om jag känner att det kanske lättar snart. Är beroende av postafen för att alls kunna ta mig till jobbet, vilket inte heller gör under för orken.
Ett litet knytte har flyttat in och ställt till en välkommen oreda i mitt liv. Nu är det fyra veckor kvar till ultrajudet och jag förstår verkligen varför det kallas "att vänta barn". För det är en lång lång väntan alltihop.
Men snart får vi se den lill* och förhoppningsvis ser ju allt bra ut.
Kan inte hjälpa att jag obsessar över missed abortion. Det är ju bra dumt alltså...
hej igen.
SvaraRaderaVi var på ultraljus i veckan och det var verkligen magiskt och superhäftigt!! Ett tips är att filma lite!
Min man filmade med min mobil och det är jätte roligt att ha nu i efterhand och för att visa nära och kära.
Lycka till och längta inte ihäl dig även om jag vet att det är lätt!! Nu är det väl inte så jätte många dagar kvar eller?