Jag fick för en tid sedan anledning att verkligen reflektera över detta. För mig som är utbildad lärare för de tidiga åldrarna (dvs förskollärare) är det så självklart att förskolan är något bra som vi ska vara stolta över. Men plötsligt uppdagades för mig att folk utanför förskolevärlden hade svårt att ta till sig detta “nya” (elva år gamla) ord och mycket hellre använde det gamla ordet “dagis”. Trots att de mycket väl visste att det hette förskola och även varför det heter förskola så tyckte de att dagis funkade lika bra att använda. För vad var egentligen skillnaden, i praktiken? Det är också många som blandar ihop förskola och förskoleklass. Jag tar inte illa upp, men tvekar inte heller att upplysa dem om att saker har förändrats. Men om man nu vet att det heter och varför det heter så, jag förstår bara inte hur det kan vara så svårt att ta till sig. Det var ju inte bara på skoj som de bestämde att verksamheten skulle byta namn, utan för att markera en viktig skillnad i kvalitet. Jag tycker det är oerhört respektlöst att inte erkänna att förskolan finns.
Sedan började jag reflektera. Hur skulle man bäst kunna beskriva skillnaden? Det är svårt eftersom jag inte själv arbetat i förskolan innan läroplanen fanns, men jag har däremot gått på dagis själv. Jag kom fram till en liknelse som jag tycker är ganska bra.
Att jämföra dagis med förskola är lite som att jämföra en flaska pucko med choklad gjord på kakao och socker utrörd i varm mjölk. Båda innehåller mjölk och kakao, men det är helt enkelt lite mer klass på den varma chokladen.
För det är klart att det är många saker som inte skiljer sig mellan de två verksamheterna. Den första gemensamma nämnaren, mjölken, får stå för barnen. Det är fortfarande ett ställe där barnen ska vistas medan föräldrarna arbetar. Men medan ett daghem strävade mycket efter att efterlikna hemmet (hence:daghem) strävar förskolan efter att komplettera hemmet. På ett daghem hittade man hemliknande soffor, gardiner, krukväxter, dukar etc i miljön. Omvårdnad var huvudsysslan. På en förskola är pedagogik huvudsysslan. Miljön är mer anpassad efter barnen med möbler i deras storlek, hyllor på deras nivå, material som de kanske inte normalt erbjuds hemma. En miljö som är utmanande och inspirerande för barnen. På min arbetsplats arbetar vi mycket med rent “skräp” och med olika typer av skapande material. Sånt som barnen inte alltid inte får möjlighet att möta hemma. På förskolan är barnen inte enbart för att deras föräldrar måste arbeta, utan för att utvecklas. Det är därför som tex arbetslösa och föräldralediga har rätt att ha barnen på förskolan ett visst antal timmar i veckan. De behöver egentligen ingen barnomsorg, förskolans verksamhet har ett värde i sig.
Den andra gemensamma nämnaren är kakaon, pedagogiken. Naturligtvis fanns pedagogiken med i spelet redan innan läroplanen kom till, jag frågade några av mina äldre kollegor och de berättade att på den tiden, när daghemmen lydde under socialstyrelsen, fanns råd som beskrev exakt vad som skulle klaras av och hur det skulle gå till. Bara att bocka av. Klippa - check. Vilket är en stor skillnad mot dagens läroplan som endast ger mål att sträva mot och lämnar åt kompetenta pedagoger att avgöra hur.
Läroplanens införande tror jag har lett till en stor kvalitetshöjning på verksamheten. Vi arbetar ständigt med att tolka och införliva läroplanen i vårt dagliga arbete och för att göra detta krävs stor kunskap och mycket reflektion. Det är väl därför som vi tycker det är så viktigt att göra skillnad. Att arbeta på “dagis” signalerar liksom mer att det rör sig om barnpassning, medan en “förskola” signalerar att här arbetar vi medvetet pedagogiskt och utvecklas ständigt i vår yrkesroll. Vi strävar hela tiden efter att utmana barnen och stimulera deras naturliga nyfikenhet. Att se till det kompetenta barnet ur en medupptäckares perspektiv. Inte som någon att ta hand om i första hand.
Fortfarande någon som gillar pucko bättre än äkta varm choklad? 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar