Den här veckan skolar jag in Grodan på hans nya förskola. Det går än så länge väldigt bra. Första minutrarna var han lite reserverad, men så fort han fick syn på leksaker som lockade så lämnade han famnen. Nu är vi inne på tredje dagen och han svarar med ett glatt skratt när jag frågar om han vill gå till förskolan och leka. Och när vi väl är där är han nöjd med att jag befinner mig i samma rum. Då och då kommer han fram för en kram och sen iväg igen. Idag tyckte jag verkligen att det lossnade för han började dansa på samlingen och ville inte gå när det var dags att gå. Trots att vi var way passed både lunch och sovtid.
Blir lite ledsen när jag ser hur bråttom vissa av de andra föräldrarna har. De vill pressa barnen till att vara själva och följer inte barnens takt. Flera stycken lämnade idag första gången och var borta nästan en timme. Jag var kvar och lyssnade på skriken. Kommer inte att lämna förrän jag känner att Grodan självmant vänder sig till pedagogerna om det är de som befinner sig närmast. Och då bara en kortare stund. Jag tycker man ska ha lite is i magen och inte stressa fram en falsk trygghet.
Det är då det blir bakslag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar